inte här inte där

det blir nog ingen fest ikväll. egentligen vill jag, men jag e trött. dessutom har jag ingen att gå på klubben med. folk på campus är e snälla men sjukt pryda och oqueera, jag vågar typ inte ta med dom på m fest, känns lite som att langa upp silverskedar på en tillställning där alla andra äter med engångs-plast-bestick.

jag borde nog gå på klubben själv och möta upp m. det vore hur lugnt som helst egentligen. men tyvärr känner jag mig inte så sugen, så driven, så på g liksom.

så jag skiter nog i det.

...ja, det gjorde jag. gick hem till en tjej som hade en middag som jag egentligen inte var bjuden till. och ja, hon är typ oqueer-igheten personifierad. svensk söt blond tjej som pratar om sin trista frisyr som inte vill ligga som den borde och om tursitattraktioner i seattle. när jag nämner något om m klubb rynkar hon på näsan och börjar plocka med disken. jag känner att jag vill börja gråta över att jag tillbringar min lördagskväll där. stelt. borgerligt. prydligt. så ospännande så jag vill dö.

men sen, å andra sidan: m värld är så jävla queer och "alternativ", alla har typ varit flator sedan dom var 3 och jag, uppväxt i hetero-boxen med heterokulur och heterovänner, känner mig ganska alien där också. jag antar att vegan slår vegetarian, att flata slår bisexuell och snaggat slår page och det känns också jävligt lame. jag känner bara att va fan kan världen sluta vara så jävla segregerad och trångsynt.

fast jag bidrar ju till det i allra högsta grad. varför inte bara tvinga med dom där borgerliga kvinnorna på partyt och skita i vad dom tycker, vad andra tycker?