igår natt

lite fransk klycha när vi sprang genom staden, regnet, hand i hand i flera timmar. stannade ibland under nåt fönster pratade pratade pratade.

idealism, vuxenhet och ensamhet. han är som jag, sa han.

nej nej.

men han är mycket av det jag borde vilja ha. därför blev jag rätt förvånad när jag ryggade tillbaka varje gång han tittade på mig med kyss-ögonen.

synd, för hela grejen hade varit så mycket roligare om jag också velat.