möte

så står han där igen och det har gått fem år. och lika bra att erkänna att jag gillade böckerna/håret/busögonen då och att jag VAR lite smygförälskad i honom den där gin-i-köket-hösten.

berättar jag aldrig för honom.

första mötet i van var spralligt. och i förrgår sov vi nära nära. ett tag kändes det uppenbart att vi kommer att ligga, men pallar inte sabba, krångla, fucka up. så vi får se.

han ÄR fin. men vi har egentligen inte så mycket att prata om. när alla resehistorier hit och dit tar slut kommer vi säkert att se på filmer så vi slipper prat-pressen. synd, för bra prat är ju egentligen det hetaste som finns.

Å andra sidan; jag har ju liksom vant mig vid att samtalsorgasmerna inte direkt avlöser varandra.